Tulpanernas dag

Igår var jag på min farmors begravning. Det var den finaste begravning jag varit på.

Den var så ljus, och hoppfull. Jag har sörjt henne så mycket och tårarna tar aldrig slut känns det som. Men efter igår känns allt mer avslutat på något sätt.

Sjöng gjorde vi också, och jag trodde aldrig att jag skulle klara det så bra som jag gjorde. VI KLARADE DET, och jag är så stolt över oss!

88 personer var anmälda till kaffet efteråt, så de fick hämta porslin från en annan kyrka i Grums, för det räckte inte till. Det var proppfullt, och kondolleanserna var jättemånga.

Tänk, att så många tänker på en så underbar människa som farmor(fast det var väl inte så konstigt, egentligen). Hon fanns verkligen där för alla. Jag menar, annars skulle väl inte halva bygden varit där.

Att nämna är ju även att hennes favoritblomma var tulpaner, och att det av ett konstigt sammanträffande var tulpanernas dag igår.

...förresten så har aldrig te och smörgås smakat så gott som det gjorde när familjen var hos farfar igårkväll.

Glädje och sorg går hand i hand, lite så är det.