Varför lär jag mig aldrig att aldrig hoppas på något som jag innerst inne vet inte blir av i alla fall?
Vad jag menar är att man blir så besviken när saker man hoppats på bara skiter sig, rent ut sagt.
BLä.
Om någon undrar vad jag gör på påsk så finns jag hemma. Hela veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar