Idag körde jag bil med pappa, Emma och Elsa, ända ut i bushen! Vi åkte till ett badställe där vi spenderade väldigt mycket av sommarens dagar som små. Det var på den tiden då jag kunde bada fyra timmar i sträck utan att gå upp ur vattnet en enda gång..
Platsen heter Långsta. Det är en liten, mysig, lantlig badplats med en rutschkana, några bryggor samt en liten lekpark med några gungor, romerska ringar osv. Allt har krympt nu. Badplatsen kändes inte alls lika stor idag. Bryggan var mycket kortare, rutschkanan var på grundare vatten, omklädningsrummen var överraskande små och naturen runtomkring har förändrats också. Eller kanske är det bara jag som har blivit stor?
När vi åkte vägen dit fick jag verkligen flashbacks. Jag saknar platsen där vi bodde. På landet, mitt ute i ingenstans. Närhet till naturen fanns dygnet runt och på nätterna när man sov var det knäpptyst. Det enda man möjligtvis kunde höra var ugglorna, bäcken som porlade eller när rådjuren skällde. Så fridfullt, på något sätt.
Jag vill vara liten igen. En sisådär 8-9 år gammal. Då när det inte fanns några bekymmer; inget att rätta sig efter förutom läggdagstider eller när man skulle till skolan, såklart.
Jag saknar det.
Fast jag vet att det inte skulle funka att bo där nu. Jag skulle känna mig alldeles för isolerad och det skulle inte fungera att pendla till skolan, eftersom det inte går några bussar dit m.m. Fast, jag längtar ändå tillbaks.
Ibland.
"kom då tanten!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar