Vuxen

Nu pratas det ju väldigt mycket om studenten och så. Det är ju inte så konstigt, eftersom många tar studenten i dessa tider. Igår, när treornas nummer framfördes på vårkonserten kom jag att tänka på en sak. Om ett år kommer vi vara de treorna som gör sig klara för att gå vidare med livet. Ursch, vad läskigt! Då är det vi som springer ut genom dörrarna och möts av släkt och vänner. Det är vi som får käka champagnerukost klockan 6 på morgonen. Det är vi, som laddar upp inför något som förmodligen inte kommer hända igen.
Konstigt... För det känns ju fortfarande som att jag går i ettan på lågstadiet, ungefär. Jag vill inte bli vuxen. Jag vill inte! Tänk vad mycket som krävs av en vuxen.. Man måste ta eget ansvar för saker. Ta ansvar för sig själv... Det känns som att studenten är ett stort kliv i den riktningen.
Efter skolan, vad ska man göra då? Vart ska man börja? Jag har inte en enda aning, och då överdriver jag inte. Det finns ju så mycket att välja på! Jag vill ut, resa och se världen; uppleva saker, samtidigt som jag vill fixa mig en utbildning inom något jag tycker är roligt. Men jag vill inte ha eget hus och betala mina räkningar, än. Okej, jag kommer aldrig vilja betala mina egna räkningar. Glöm det! Nej, det får någon annan göra.
Jag är så rädd för att bli ensam på något sätt. Alla går sina egna vägar och vidare med sitt liv. Jag menar, visst, man har väl alltid kvar de närmaste. Men tänk ändå på alla de man inte sett sedan högstadiet som man lovade hålla kontakt med...

Jag vill inte, inte, inte ta studenten på ett bra tag. Livet är så fint som det är nu (vilket vi konstaterat idag). Det är verkligen hakuna matata som gäller och jag giller't!


Det är så härligt de sista dagarna i skolan (har vi också konstaterat idag) för man kan bara vara, och gå runt. Allt är chill i bott. Mums.


Detta kändes som ett skumt inlägg.. Menmen det ska väl finnas sådana också.
Hakuna matata var det. Inga bekymmer. Hm, bäst att jag tänker mer på min egen student nästa år. Nu ska jag sova. Än är det inte sommarlov.