Det känns så overkligt. Jag vill så gärna skriva och berätta om allt.. Berätta hur tom jag känner mig och hur jobbigt allt känns. Helt plötsligt, mitt i allt "julfirande" förändrades livet, och jag har gråtit så mycket att man kan tro att det inte finns fler tårar, men de tar aldrig slut.
Igår var det julafton. Och igår dog min farmor. Hon älskade julen och livet, men nu är hon borta.
Och jag saknar henne så otroligt mycket. Det kommer aldrig bli detsamma utan dig, farmor.
Men vi delar så många minnen, så många känslor, och jag hoppas och vet att du har det bra där du är nu. Om inte du kommit till himlen, skulle ingen annan göra det.
För du var bäst, ställde alltid upp och fanns alltid där för alla.
Du fattas mig.
Men jag är så glad över alla som finns runtomkring. Som ställer upp och bara finns för att dela lite av allt det jobbiga.